Forskning om risk och skyddsfaktorer för ätstörningar

Typiskt debutålder för anorexia nervosa och liknande restdiagnoser är de tidiga tonåren. Bulimia nerovsa och närbesläktade restkategorierna debuterar i regel lite senare. Även om en relativt stor andel av alla ätstörningar debuterar under tonåren så utvecklas ungefär hälften av fallen efter 18 årsåldern. Detta gäller i synnerhet bulimia nervosa, hetsätningsstörningar och ätstörningar utan närmare specifikation och närbesläktade restdiagnoserna. Anorexia nervosa med sen debut är dock inte så vanligt förekommande.

Trots flera omfattande forskningsprojekt om riskfaktorer för ätstörningar hos barn och ungdomar har det inte funnits några motsvarande prospektiva studier hos unga vuxna kvinnor. I början av 1999 började vi därför med en sådan studie för kartläggning av riskfaktorer för ätstörningar bland unga kvinnor i den allmänna populationen. Vi valde slumpmässigt 2000 kvinnor över hela Sverige mellan åldrarna 18 och 30 som fick besvara en mycket omfattande enkät. Två år senare följde vi upp samma undersökningsdeltagare som fick besvara samma frågor igen.

Dessa undersökningar visade att ca 3% av kvinnor mellan 18 och 30 år hade en klinisk ätstörning vid undersökningstillfällena och faktorer som låg självkänsla, missnöje med kroppen, lågt uppfattat socialt stöd från familjen, rigid bantning och proportionellt hög användning av flykt- & undvikande coping utgjorde risk faktorer för senare utveckling av ätstörningar.

Mer detaljer om dessa studier finns i följande artiklar:

Ghaderi, A. (2001). Review of risk factors for eating disorders:  Implication for primary prevention and cognitive behavioural therapy. Scandinavian Journal of Behaviour Therapy,30, 57-74.

Ghaderi, A. (2001). Eating disorders: Prevalence, incidence, and prospective risk factors for eating disorders amon young adult women in the general population. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala 2001.

Ghaderi, A. & Scott, B. (1999). Prevalence and psychological correlates of eating disorders among females aged 18-30 years in the general population. Acta Psychiatrica Scandinavica, 99, 261-266

Ghaderi, A., & Scott, B. (2000). The Big Five and eating disorders: A prospective study in the general population. European Journal of Personality, 14, 311-323.

Ghaderi, A., & Scott, B. (2000). Coping in dieting and eating disorders: A population-based study. Journal of Nervous and Mental Disease, 188, 273-279.

Ghaderi, A., & Scott, B. (2001). Prevalence, Incidence and Prospective Risk Factors for Eating Disorders. Acta Psychiatrica Scandinavica, 104, 122-130.

Det finns också flera svenska studier inom ramen för projektet som bleyser olika aspekter av riskfaktorerna för senare utveckling av ätstörningar:

Pettersson, M. L. (1998). Body Shape. En studie av yngre kvinnors upptagenhet med sin kropp, självaktning och personlighetsfaktorer. Psykologexamensuppsats. Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.

Levin, m. (2000). Ätstörning, interoceptiv medvetenhet och coping. En studie bland kvinnor 19-32 år. Psykologexamensuppsats. Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.

Petterson, S. (2002). Identifikation av faktorer som har betydelse för tillfrisknande från ätstörningar. En jämförande studie av kvinnor mellan 18-30 år. Psykologexamensuppsats. Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.
 
Sammanfattningsvis kan man säga att ansamling av faktorer som rigid bantning, signifikant missnöje med vikt och figur, låg självkänsla, uppfattad lågt socialt stöd från familjen och en benägenhet att anvädna sig av flykt- och undvikande former av coping ökar risken för utveckling av ätstörningar.